onsdag 23 mars 2011

Grannar

Mohaha...3 timmars sömn eller så. Blir bra de här. Nu är skiten ute & vi hoppas på en bra natt. Dock kan det bli lite kinkigt, verkar vara lite febrig. Jaja, det var den rapporten. Idag var dagislämningen som vanligt, tummen upp!

Alltså det är ju spännande det här med att vänta barn & när det är nära och man inte vet när man ska åka in och så. Men när man har planerad igångsättning måste det ju vara en skithäftig känsla. Tänk att veta att just den dagen ska man få se sin bebis. Önskar Sanna & Micke all lycka idag, snart har Junia en lillebror. Jag håller tummarna för att han inte är en sån som dregglar *fniss*.

Nu har jag varit allt för munter här, nu ska jag bli enormt jävla bitter. För det finns en sak som irriterar mig nå grymt just nu. Och det är en sån obetydlig sak som en postlåda. Så här är det.
Vi investerade i en postlåda förra året. En veckopostlåda som skulle se lite snygg ut å så. För oss blir såna där summor investeringar, för det är pengar vi inte har att bara slänga ut så där. I början på året backade en person på låddan så det blev en buckla & den ramlade liksom bakåt. Personen informerades och postlådan skulle återställas i fint skick igen.

Den är fortfarande bucklig & det går inte riktigt att stänga luckan, posten har blivit blöt osv. Nu när det blivit vårigt ser man att det är snön som hållit postlådan uppe, för hela botten är loss. Alltså trasig. Under den hittade jag ett brev från CSN och en kallelse till Folktandvården i januari. Nu har postlådan fått ligga å så har vi rest upp den när posten ska komma. A har stöttat den med en kratta nu.

Jag undrar, om man ser detta varje dag, borde man då inte känna att man kanke vill säga något i alla fall? Inte bara ignorera det hela, personen som gjort detta bor inte här men han var på besök hos grannarna.

I somras sköt grannungarna en fotboll på vår grill så den gick sönder. Kul med vår, när man får lägga ut en massa pengar på grejer som grannarna förstört. Jag kanske framstår som fånig, men jag börjar bli lite trött på mig själv att jag ska vara så snäll & mesig. Jag har liksom inget intresse i att bli osams med nå grannar, jag vill snarare lära känna dem bättre, men ja....

Äh, dövar bitterheten med lite kaffe....

3 kommentarer:

Levindas Värld sa...

Man få va bitter! Speciellt när det handlar om grannar som inte gör rätt för sig och ser till att fixa det som de har förstört!! Jag skulle va lika skitarg jag med :)

Morr!!!

Hoppas ni klarar er från extra "grann-utgifter" framöver!!

Man vill ju liksom inte va grannen som kommer och klagar och kräver de andra på pengar heller, det vill man ju att de ska fatta själv om de har sönder nåt! Men ju fler människor man möter här i livet ju mer lär man sig att det finns MÅNGA människor som inte tänker som en själv och det kan bli görirriterande!!

Skickar en go puss & kram till dig iaf :)

Helena sa...

Hälsa & gratta till Junias lillebror! :)
Inget snack om saken - klart att de ska ersätta!

Sanna sa...

Tack så mycket! Det gick ju så bra :) Känslan inför en igångsättning är verkligen blandad. Man är liksom laddad inför det, samtidigt som man är livrädd för det onda. Man är också glad för att man vet att idag är det dags, men samtidigt lite besviken att det inte kom igång spontant och oväntat.
Men resultatet är densamma, man blir lika glad och känslosam när det är klart. Tänk att man kan älska 2 barn så mycket <3