Sjukligt less

Men är det vädret som gör det eller är det bara situationen i sig?

För jag är så jävla trött & less och jag ser inte fram emot något, orkar inte planera, tänka, fixa, göra något, dagens höjdpunkt blir att skala potatis det är i alla fall så gott som gratis!
Orkar inte leka med Ebba eller mysa med Vilmer. Jag kan inte se att något känns kul. Just nu vill jag bara sätta mig i bilen och dra iväg ett par timmar....men just ja, jag kan ju inte göra sånt.
Förresten vet jag inte vad jag skulle göra, undrar om det finns något jag tycker är kul. På två månader har jag inte vart till Köpis, inte ens i närheten haft lust att åka dit. Det i sig skulle kunna ses som en sjukdom...

Det enda jag längtar till från det jag slår upp mina blå är tills barnen har somnat och jag får krypa ner för mig själv under täcket och se lite tv. När jag somnat brukar jag kunna få ungefär en timme, sen börjar V strula & E kommer och ska ha vatten, han ligger och vrider sig & hon hostar....osv osv......


Jag vet vad du tänkte nu, men ibland är inte allt så jävla enkelt.
En sak som jag vet stressar mig är att V om han fick helst skulle amma tills han flyttar hemifrån. Han vill inte ha välling, gröt med blåbär kan funka, mat är det lite olika med, vägrar nu mer ersättning. Nä, vi behöver inte ha bråttom jag vet. Men jag orkar verkligen inte att han sitter fast i mig!! Och ja, jag jämför med Ebba som var lite mer nyfiken på allt och nöjde sig med allt första gången hon provade.