Oh nu är jag så sjukt stolt över mig själv!!
Att ge sig ut för att springa har i min värld varit helt sinnessjukt. Bedrövligt tråkigt, mest för min taskiga kondis då jag efter 100 meter oftast har galen blodsmak och är helt svag i kroppen. Jag har aldrig på eget bevåg gett mig ut på en tur....
....men nu har jag det! Och jag har inte fått blodsmak, inte ramlat ihop och framför allt inte stannat en enda gång!! Det gick så bra...
..fast nu kanske du tror att det var en sån där lång tur - icke! 2,35 km!! Och takten - Mja, tänk att din mormor skulle säkert springa fortare med lättare löpsteg, men vad gör det!!
Hoppas hoppas att jag nu kommer mig för igen!
8 kommentarer:
Men gud va duktig du är, jag tränar och tränar och får ändå ge upp pga blodsmak, svimnings attacker och onda benhinnor. ;-) Måste vara åldern..
Go girl go!!
Kramar!
2½km låter som en långtur i mina öron!
Vad duktig du är! Vart sprang du, här i vallhov?
Duktiga tjejen!
Sträckan spelar ju ingen roll heller. Dessutom så är du ju supernöjd med dig själv och det är det viktigaste =)
Kram
Håller med Sanna där! Att vara nöjd med sig själv är det allra viktigste!!!
hur lång runda som helst!!! Bra där!! :)
Härligt jobbat! :) Grymt ju!
Ja, sprang lite på cykelvägarna i Vallhov...ska jag ut i skogen villar jag nog bort mig :)
Skicka en kommentar