tisdag 31 maj 2011

Falling down

Gud så stressad jag känner mig. Det är så galet mycket småsaker som ska avklaras känns det som. Har tappat kontrollen lite. Tror det är Ebbas kalas som stressar. Tur att A har ledig vecka nästa vecka så kanske han kan avlasta min hjärna lite.

Så nu har jag gnällt av mig lite, nu måste jag bara skriva om i morse. Alltså jag har aldrig vart med om nåt liknande och jag är ff chockad och skrattar åt det. Vilmer började gnälla och Ebba låg i vårt rum så jag skulle skynda mig och ta upp honom. Reste mig från sängen och på en sekund hade jag ramlat pladask på golvet. Ont i arslet gjorde det men mest var jag chockad. Knäet var helt bortdomnat och jag kunde inte resa mig på en gång. Kände mig så jäkla knäpp som satt där på golvet...som att jag skämt ut mig, men va jag vet såg ingen!

Mohahaha...nu kommer jag nog tänka efter framöver.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Haha lät som en lite rolig syn :) tur att du inte gjorde illa dig! / sandra

Levindas Värld sa...

Haha precis det där har jag varit med om också när jag fortfarande bodde kvar hemma :-) Skulle resa mig från sängen och bara föll stenrakt ner i golvet, hade ingen känslen what so ever i ena benet, det var liksom bara en död lem, usch!! Men fasen va dum man kände sig, men sen garvade man ju mest åt det :-) Tur att känseln alltid kommer tillbaka efter såna där konstiga känselbortfall.