Jag kan!

Undrar varför jag måste gå ner mig riktigt långt innan jag gör något åt det.
Den här gången gick det precis till gänsen, nu känner jag mig bra igen.
Jag har fixat det trasiga.

Har successivt gjort det i veckan när jag använt mitt stora skräckmoment - telefonsamtalet.
Jag har fyra gånger den här veckan ringt i stället för att använda något annat sätt. En gång misslyckats.

Idag tog jag tag i en sak till. Man kan inte bara tro att allt löser sig utan att man gör nåt själv.
Svackorna behövs för att man ska känna att man mår bra.
Eller som Virre sa idag, man borde oftare njuta av att man INTE har magsjuka...men man tänker bara på det när man har det.