Ibland är allt så frustrerande. Det är då man önskar att någon ringde och sa: kan jag få låna Ebbis en timme eller två. Å så fick hon åka och göra nåt skojs. Bara för hennes skull! Inte nåt stort projekt alls. Jag lyckas ju inte ens ta mig utanför dörrn för att göra något som HON tycker är kul.
Hon är alldeles för snäll min lilla ängel!
Jag måste bara gnälla av mig lite. Men jag är sååå less på frågan:
"men han sover på natten i alla fall?!"
Ja, svarar jag och säger som man ska: det är ju det viktigaste...
Jo, det är det viktigaste och vi har rätt bra rutiner som bara behöver finjusteras. Dock börjar det gå åt fel håll nu.
MEN det var inte det som är grejen. Han sover, jättebra. Men jag sover inte jättebra. Ska försöka flytta på Vs säng nu så får vi se om han sover bättre, och jag. Men..
Sover Ebba i vår säng sover jag inte gott.
Sover hjärnspöken i vår säng sover jag inte gott.
Håller katten på att öppna brunnen i duschen eller liknande dryga saker sover jag inte gott.
Sover inte direkt djupt och vaknar av det mesta....Och även om jag inte är trött på dagarna är jag inte den där snällaste mamman som jag skulle vilja vara.
Ja men nu har jag gnällt. Nu ska jag säga att jag nyss fick V att somna i sin säng utan att jag bar omkring på honom, utan köksfläkten. Det går, det går!! Tummen upp för oss.
1 kommentar:
Tummen upp!
Misstänker att det är mamma-generna som gör att man sover med ena ögat & båda öronen öppna. När jag var yngre sov jag som en klubbad säl, trots att brandvarnaren gick igång eller det drog förbi ett jätteåskväder. Nu vaknar jag för ALLT!!
Skicka en kommentar