Måndag!

Måndag igen då. Det är aldrig roligt när klockan ringer och man vet att man ska iväg. Eller när Vilmer vaknar före klockan och man vet att man måste kliva upp. Visst är det bara i början än, men jag känner inte den där ångesten för att åka till jobbet som jag så många gånger förut gjort. Ångest över att det är jobbigt, att man känner att man inte räcker till, ångest att det ska bli fel, ångest över att vara ensam och vaken på natten. Jag känner mig bara taggad!! Visst håller jag på att lära mig, men det är det som är det roliga, för ju mer jag lär mig, desto mer kan jag ju göra!! Vilken lycka det är att få känna så!

Så klart, att sommaren är på gång gör ju sitt! Att jag får vara ute och rensa ogräs och pillra med saker i trändgården, åh vad jag älskar det!