Duktiga killen

Idag har vi varit på 1årskontroll. Jag och Vilmer. Vi satt i väntrummet och bakom två stängda dörrar skrek små barn i omgångar. Förtvivlade skrik. Försökte mig på en kupp med att smita därifrån, men Vilmer var alldeles för upptagen med alla leksaker som fanns.

Så en mamma med ett inre i uppror fick sitta i en stol och hålla barnet i händera. Han tyckte det var spännande när två stycken satt så nära och pratade med honom. Tills de - poff - gav honom en spruta i vardera ben. Då blev han minsann lite ledsen på dem. Men det gick bra. Mamman tittade i taket för att de skulle slippa ta hand om en avsvimmad 30-åring (30, 30, 30, jag övar!). Sen har allt vart bra,tårarna försvann fortt, han ville inte vinka till dem men jag tror han förlät dem! Bästa killen!!

10860 g & 80,5 cm.