Nu har vi precis cyklat till dagis, första dagen efter sommarlovet. Lilla bruden längtade och var så glad att få komma dit, känns bra!
Cyklade hem och kände att hösten riktigt är på väg. Trots att jag hade en överlycklig tjej så kände jag den dumma ångestkänslan. Beror nog på att jag än en gång åkte hem till ensamheten. Skulle inte lillebror vara på väg skulle jag nog må riktigt dåligt, men nu kan jag inte tänka på det. Skulle vara hur kul som helst att gå till ett jobb, men jag är alldeles för trött (och vimsig)!
Måste till AF idag och visa upp ett studieintyg, känner inte för det, men det är väl bara att hoppa på cykeln. Cykeln rullar knappt i nedförsbackar, kan det bero på ungefär 20 pluskilon OCH dåligt med luft i däcken!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar