2011

Ett mellanår. Känslomässigt. Jag kan inte räkna in barnen, för med dem är allt fantastiskt - varje dag! Och jag är glad, för familjen har fått varit tillsammans mycket.

Jag har fyllt 30. Ingen ångest över det. Känner mig inte gammal, fast det är inte långt kvar till 31, det låter faktiskt lite värre. Middag med bästa tjejerna.

Årets semester - Turkiet med bästa fam. Alsenlid. Fantastiskt! Och till semestern räknar jag också in Ullared med släkten. Vilket var en alldeles för dyr men en riktigt rolig och mysig resa.

Fina sommardagar. Många träffar med fina kusinfamiljen! Många aktiviteter med barnen. Två fantastiska bröllop.

Jag har till och med jobbat, inte mycket men jag har. Och jag borde tänka mer på det. För det är ju det här som trycker ner mig i botten. Jobb. Eller snarare saknaden av jobb.

Rutiner för lilleman, två barn - det har i år gjort att jag kanske umgåtts lite för lite, hört av mig lite för sällan. Det är stor skillnad med ett barn till - trots att nu vissa säkert envisas med att säga men du är ju bara ledig på dagarna. Träffat lite nya människor, fler stycken i vilkas sällskap jag trivs men som är svåra att komma in på livet så det har mest avtagit, tyvärr.

Förhoppningar: att det är min tur 2012. Min tur att leva. Jag ska skärpa till mig på vissa fronter. Jag önskar se mer av de jag träffar alldeles för sällan.
Det jag önskar mig mest av allt är ett jobb - en fast punkt i tillvaron. Självklart önskar jag att alla får må bra och vara lyckliga, det är det allra viktigaste. Men jag vill bara spotta på ångesten, sparka den lite och skrika åt den att dra åt helvete för nu har jag faktiskt en sysselsättning.

Jag har fler önskningar för 2012. Men tiden får utvisa vad som händer - nya året välkomnas med förväntan! Förhoppning om ett fantastiskt år.