torsdag 18 oktober 2012

Prata högt

I skolan fick man göra det på specialvis. I mindre grupper. Jag har sluppit på alla möjliga sätt genom min uppväxt. Men fortfarande kan jag inte prata inför folk, till exempel vid fikabordet på jobbet, eller i ett tjejgäng. Jag stakar mig alltid på orden och känner att allt jag säger känns skitfånigt. 

Så förra veckan blev det dubbelbokat för min kollega, du får ta över det här säger han och jag bara hakar på. Så nu har jag haft lite information för 7 personer om saker jag egentligen inte riktigt tror att jag kan. Men det blev ett roligt möte med trevligt folk och jag kunde svara på ett gäng frågor iaf. Inget tekniskt strul.

När man går ifrån något sådant känner man sig verkligen on top of the world. Klättrade 10 steg under en timme som vanligtvis tar mig fler år. Tanken av att man vet att man kan trots att det bara var en liten grej. Jag känner också lite, om än väldigt lite, att personen jag har blivit spelar in, older & wiser. 

2 kommentarer:

sandrie sa...

Visst är det fantastiskt hur man kan utvecklas på jobbet! Min första chef på Sandvik var riktigt duktig på att hjälpa oss på traven att utvecklas personligen och satt oss ofta i uppdrag som var liiite utanför bekvämlighetszonen. Utan honom vette katten om jag hade varit där jag är idag. Man kan mer än vad man tror och ofta är det som finns inne i ens huvud inte samma som betraktarna ser, det var en aha-upplevelse för mig på SUNA och presentationstekniken. Det här företaget är verkligen fantastiskt! :-)

Helena sa...

Stort grattis till dina klättrade steg! Snart klättrar du några till. Och några till. Se'n plötsligt känns det inte nervöst längre.
Det var en av anledningarna (den absolut största) till att jag började sälja Tupperware. Att utmana mig själv. Att prata inför grupp är inte längre detsamma som det var på högstadiet och gymnasiet...
You go girl! :)