Då var den här då, dagen man liksom väntat på ett gäng månader. Även om man vet att det inte händer just då så är det ju ändå liksom dagen D. Oro, funderingar, förväntan, hur, när...känslorna är galna och jag klarar mest bara av mig själv! Att ha varit hemma de här dagarna har varit grymt nyttigt. Fixa barn på morgonen & få iväg dem & den lilla sociala biten då är liksom enough.
Vintern är iaf här och igår kunde jag till och med höra mig själv säga ibland förstår jag varför vi bor i det här landet när barnen hade pinnat på på skidor och sen åkt madrass och avslutade med att tokskrattandes kastade sig i snöhögar!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar