It's like we're on our own, to figure out

19.53. Då gick jag och la mig igår. Nu var klockan kanske en timme senare när jag somnade men ändå. Konstigt att det känns som att man inte har ett liv:

6.45 - åka till jobb

15.45 - bege sig till dagis & skola.

16:20 - hemma & byta om på barnet

16:50 - på plats på IOGT på bruket för dans

18:00 - hemma för att påbörja mat & få barnet duschad

19:00 - ätit, plockat undan, lyssnat på läsläxa

19:15 - barn ombytta & tandborstade, mackor bredda och kläder framplockade

19:35 - saga färdigläst & barnen pussade & kramade

19:53 - bytt om, borstat tänder & krupit ner.

Det finns typ inte en minut till så mkt annat. Bara för att jag är så extremt jäkla trött & slut. I morgon ska jag äntligen till BM. Som vanligt kommer väl mina prover visa fantastiskt bra resultat osv osv. Inget att gnälla om, men ibland behöver man nåt att skylla på. Tex järn.

Problemet med allt är ju att jag är vaken ett par timmar på natten. Bebis härjar & jag har tid att tänka. Och att tänka på natten är livsfarligt. Man kommer på lösningar på all världens problem. Samtidigt som man kommer på alla världens problem. 

Bryta ihop & komma igen, bryta ihop & komma igen är min vardag. Idag känns det inte riktigt som jag kommit igen. Ibland känns det också som att pengar faktiskt är lösningen på all världens problem, iaf mina just nu. 

Nä jobba då.