It's like we're on our own, to figure out

19.53. Då gick jag och la mig igår. Nu var klockan kanske en timme senare när jag somnade men ändå. Konstigt att det känns som att man inte har ett liv:

6.45 - åka till jobb

15.45 - bege sig till dagis & skola.

16:20 - hemma & byta om på barnet

16:50 - på plats på IOGT på bruket för dans

18:00 - hemma för att påbörja mat & få barnet duschad

19:00 - ätit, plockat undan, lyssnat på läsläxa

19:15 - barn ombytta & tandborstade, mackor bredda och kläder framplockade

19:35 - saga färdigläst & barnen pussade & kramade

19:53 - bytt om, borstat tänder & krupit ner.

Det finns typ inte en minut till så mkt annat. Bara för att jag är så extremt jäkla trött & slut. I morgon ska jag äntligen till BM. Som vanligt kommer väl mina prover visa fantastiskt bra resultat osv osv. Inget att gnälla om, men ibland behöver man nåt att skylla på. Tex järn.

Problemet med allt är ju att jag är vaken ett par timmar på natten. Bebis härjar & jag har tid att tänka. Och att tänka på natten är livsfarligt. Man kommer på lösningar på all världens problem. Samtidigt som man kommer på alla världens problem. 

Bryta ihop & komma igen, bryta ihop & komma igen är min vardag. Idag känns det inte riktigt som jag kommit igen. Ibland känns det också som att pengar faktiskt är lösningen på all världens problem, iaf mina just nu. 

Nä jobba då.

It might seem crazy what I'm about to say

Alltså hur kan det vara så här luddigt i huvudet? Skulle kunna sitta och stirra fler timmar i sträck...på typ ingenting.

Min man var snäll igår. Jag behövde verkligen godis & medan jag duschade åkte han och köpte. Sen åt jag godis i massor till Idol. I natt vaknade jag två gånger av att det kändes som jag skulle kräkas och kinden här helt förstörd idag. Var det liksom ett hot att jag inte ska möla godis? Ett straff.....

Kanske är bra hur som, inte lika sugen idag! Fast på em ska vi åka och fira pappsen som fyller år, gissa att man får nåt fika då iaf!

Jaja det är sista gången....jag håller på att njuta för fullt!

Ebba kopplade sin kamera till tvn igår, hon & Vilmer hade filmat sig själva på em + att hon tydligen filmat från både Åreskutan & i bilen på semestern. Det är sånt här man aldrig kan få på film annars!!! Så härligt, som vi skrattade. Måste sparas. Fina barnen!!

The hope is still not gone, somewhere behind the clouds

Vi valde igår, Sveriges kommande 4 år. Tyckte det var jättesvårt att bestämma, röstade med hjärtat som alltid. Brukar inte sätta mig in så mycket men nu när jag läst på lite tycker jag inte att det finns något parti som tycker riktigt lika i mina viktiga frågor. Till exempel tycker ju jag att vi vuxna kan bestämma själva över vår föräldrapenning, satsa på att ta i med hårdhandskarna någon annanstans, satsa på skolan! Det är ju barnen som mår dåligt, de som snart kommer och ska ta över! Men hjärtat & partiet närmast mitt tycke och min människosyn vann. Efter att folket & jag sagt vårat ser Sverige rött ut:

Sen blev ju SD tredje största parti och jag är inte ett dugg förvånad. Jag tycker det blir spännande att se vad som kommer hända, tror inte det kommer märkas så mycket men att till om fyra år kommer förhoppningsvis dessa 13% syn har förändrats. Dock är det inte bara i Sverige det ser ut så här...vi kan ju inte förneka att det finns en oro i Europa. Men jag tror inte att den hos en vanlig svenne innebär att man är rasist.
Men inzoomat kan man blir lite mörkrädd i Skåne...

Jaja, upp till bevis nu rödgröna!

Couldn't be much more from the heart, forever trusting who we are

Det här är min resa - livet. Alla har sin egen och det går inte att jämföra med någon annan. Men visst finns det saker jag kanske känner att jag missat. Långresor till oupptäckta platser långt in i Amazonas djungel, safari på Afrikas savann, volountärhjälp, flytta till Kina bara för att lära mig en helt annan kultur & språk, meditera, vara en äkta groupie och följa ett band världen över, bli ekonomiskt oberoende, plugga allt intressant på högskolan, skaffa en karriär inom marinbiologi, arbeta med djur eller arkeologi. Allt är uppnåeligt och jag kan nog göra listan oändlig, och ju längre den blir kan man ju tänka hur liten min värld är. Men den är rik. Jag har framtid och förutsättningar men jag känner inte att jag måste sträva någonstans. Visst är jag avundsjuk och missnöjd ibland. Jag gnäller över vardagen och tycker att allt ser lika ut, skjutsa hit & dit, laga mat, tvätta, städa, natta osv osv. Men det är det jag valt och det är det jag vill. På riktigt, inget jag gjort för "att man ska". 

Första 3-4 månadernas pina. Till 20 minunter av något obeskrivligt. Tre gånger har jag fått äran, jag är lyckligt lottad att det gått som vi tänkt. Önskar jag fick vara med om ul mer mer mer, vilken grej det är. Man kan älska någon man aldrig har  träffat! 

Liten suger på tummen <3

Sen kommer en lång sträcka på resan, månader av smärta, obehag, funderingar, okontrollerbara känslor och längtan. Allt det här avslutas ju självklart med den största smärtan, men den är snart bortglömd, den är som en liten parantes. För sedan har man ett nytt liv att bekymra sig om, fundera över och ta hand om. Någon att lägga alla känslor på, någon man sedan får följa och beskydda förhoppningsvis för alltid. Små människor som blir egna individer! Individer man ska oroa sig över och glädjas åt. För det går inte att förklara hur sjukt spännande det är med en fotbollsmatch för sjuåringar, hur häftigt det känns när man hör att barnet helt plötsligt läser, när barnet bestämmer sig för saker och fattar egna, starka beslut! Alla suckar och kommer ihåg hur jobbigt det var med blöjor och välling och bolibompa osv osv, men snart är den stunden över och den kommer inte igen! Mina drömresor kan jag göra sen, och vill jag läsa en kurs hinner jag nog, och blir jag inte ekonomiskt oberoende så gör det inget, jag har klarat mig bra i 33 år. 

Men den här lilla resan jag valt den kan jag inte styra över när den ska hända, det fick bli nu, jag kan inte vänta. Jag vill bara säga att jag valt detta och understryka att kommentaren: var det ett misstag??! är onödig. Alla lever inte lika och bestämmer sig för olika och det får man acceptera utan att fundera så mycket över hur andra vill ha det. Jag vill inte höra det om misstag igen, vi har sen vi träffades för 10 år sedan sagt att vi vill ha tre barn och att sedan ha den förmånen att få som man vill är bara ren lycka! Vi är lyckliga och barnen är lyckliga över att bebisen ska komma!!

Mellan <3

Stor <3

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- "En del kvinnor blir mer inåtvända och intresset för omvärlden minskar. Detta beror på att barnet i magen nu upplevs alltmer som en individ och dina tankar, fantasier och önskningar allt oftare rör sig kring barnet". En bra beskrivning. Vid en viss tidpunkt typ efter v. 20 händer tydligen detta, hjärnan blir helt lost. Jag litar inte ett dugg på mig själv och skulle kunna göra de mest konstiga sakerna. Har hänt tidigare och kommer hända igen, det har redan börjat. Det är så sjukt skönt att vara så här flummig, slippa kontrollbehovet. Men det är lång bit kvar och risken att jag glömmer födelsedagar, möten, bilnycklar osv osv är stor. Ex. jag skulle hämta ut paket och gav henne i kassan mitt kontokort. Hon förstod inget & jag förstod inget tills hon förklarade att det var leg hon ville ha.....ja..som alla andra gånger, men kopplingen är liksom bruten för mig. 

Glossybox/The Man Box

Om det är någon som tänkt testa Glossybox eller The Man Box någon gång så kan man använda sig av min länk så får jag Glossydots. Önskar mig några sådana så jag kan få en gratis box.

Glossybox

Jag började prenumerera på The man box till Andreas som present, nu fortgår prenumerationen, är ju så roligt med alla spännande nya saker man får prova. Dock skulle jag vilja ha en egen Glossybox.....

Find a stream that leads toward the water of the divine

Well, jag bara skojade om det där med att slippa sjukdomar. Efter att de dragit till med varsin feberomgång kräktes V en gång, förra veckan. Var inte magsjuka, kan inte ha varit det, men tillräckligt för att behöva vara hemma 48 h. Kunde iaf pussla då! Igår hade Ebba huvudvärk. I morse lät hon snorig....bring it on!

Helgen var en fotbollshelg i solen, pappan spelade på lördagen, sen umgicks vi lite försenat med svärfar som tidigare planerat. Fantastiskt väder! Söndagen var det Ebbis tur att spela på ett soligt Måsberget. Uppskattat att hela familjen kunde åka tillsammans.

Föräldramöte på skolan igår, bra uppslutning av föräldrar till skillnad från förra året tyckte jag. Trevligt att träffa nya fröken så man kan få en uppfattning om henne. Det är ju en väldigt internationell klass men eftersom de är så få så tror jag att de får den uppmärksamhet & hjälp de behöver! Vi ska uppskatta att de bara är 13 st i klassen, inte vanligt!

Sen kan man ju allmänt störa sig på föräldrar...det är nog något man får lära sig att leva med, man uppfostrar ju inte lika. Vi försöker inte lägga oss i så mycket, jag tycker de ska få växa upp och vara självständiga & framåt. Dock tänker jag ju självklart på att hon fortfarande är liten. Hon ska inte få växa för fort. Tycker att sunt förnuft också är självklart men det tycker visst inte vissa, de gick igenom på mötet igår att INTE parkera i grindhålet & att inte köra MOT enkelriktat, i morse var det två bilar som samtidigt bröt mot dessa regler. Men allvarligt, om man ska tramsa i trafiken, varför just vid barnens skola. Hur ska de lära sig rätt & fel? Vad är det som gör dessa familjer viktigare, att de tycker att de ska få göra tvärtom? Inget.....

På dagis är det lugnt. Förutom att man ständigt får höra ett barn som säger "du får inte vara med", han har sagt det typ varje dag i olika konstellationer av kompisar, tar med sig en och går i från en. Som tur är verkar de uteslutna hitta någon annan att leka med och inte bry sig så mkt, men jag hör på Vilmer att han blir ledsen. Pratade med en annan förälder som också uppfattat lika så det är väl något den här gör över lag.....