Går tiden alltid så här fort?
När kommer det där man strävar efter?
Vad stävar jag efter?
Just nu får jag hitta mina micropauser när jag måste tänka mindfullnesstankar. Å kära nån va svårt det kan vara, det är lättare att bara skita i det och köra i 190 rätt in i kaklet.
Igår kväll var en bra kväll, men så kom Ebba upp med huvudvärk, i natt hade hon ont i magen. Fick vara hemma idag med A. Men det känns inte riktigt bra, hon pratar inte som vanligt, hade ont i magen ikväll med, gick i sömnen. Det är nu man ska vara förälder, tänka till. Fyra aktiviteter i vec (2 slutar nu), skola, vardag, elaka pojkar i skolan, oro för pappan, uppstressad mamma. Jag antar att det sätter sig på en redan känslosam 6-åring?? Dags att vakna upp och sätta henne först. Hon är ett litet barn.
Det är ju typiskt att helgen innehåller aktiviteter som rör henne. Det är så svårt att fatta beslut när man inte vet konsekvenserna för henne. Jag kan ju knappt fatta beslut gällande mig. Man vill tänka att nu ska vi sätta oss i första hand, men så kommer det där "ska bara..."
Är det sommarn man strävar efter? Är det den som löser alla problem?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar