Aren't you somethin' to admire, cause your shine is somethin' like a mirror

Tjoff så var allt...avklarat. Om man kan säga så. Men två begravningar på 8 dagar, två kalas på två dagar, dagisavslutning, jobb, aktiviteter, tandläkartider, bokade tider, presentinköp, planering, utbildning, konserter, Småstadsliv osv osv. Allt hände på någon månad. April, Maj & början av Juni brukar vara lite hektiska, men i år blev allt extremt.

Och visst kan man klara av sånt, men det har varit en massa extra runt om. Uppstressat har bara varit förnamnet här hemma. Förvirrat och oroligt. Från idag finns i princip inte en endaste plan, ingen bokad tid (förutom Ebbas inskolning på skolan nästa vecka). Och vad händer? Jag blir sjukt rastlös!
Måste ha en lista med saker att göra, projekt....name it. Men jag har inget!

Fredagkväll i min ensamhet är inte det bästa att börja detta med. Avskyr nattjobb.
Semesterplanerar.....går inge bra. Men nu ska jag inte bli negativ. I morgon ska det dessutom bli sol!

Tack till alla som firat Ebba! Vi hade barnkalas, 7 stycken 6-åriga brudar som lekte jättebra tillsammans fast de inte kände varandra, skattjakt & sockerkickar räcker gott och väl. Sen kom släkten på söndagen, öppet hus hela dagen, alla passade på att komma samtidigt! Mysigt tycker jag, även om det känns som att man inte hinner med allt och alla. På gott & ont har vi träffat delar av släkten ganska mycket på sista tiden, trots att det gällt tråkigheter så är det ju fint att det finns ett gäng fina människor kvar!