men det kan va svårt att tro när man inte ser det..
Ibland har man tur att få hälsa på där uppe.
Min kropp är trasig & mitt psyke sliter. Jag törstar efter något att se fram emot, för familjen, att må bra tillsammans en stund för återhämtning. Det får vara slut på olycka nu!!!
Har varit gnällig de senaste månaderna men alla nära verkar bli sjuka lr må dåligt på olika sätt osv osv...som en liten extra bomb somnade min fina mormor in i söndags! Livet har sin gång, jag vet, och hon fick det fint, men det gör alltid ont.
❤❤❤❤
Igår, två dagar efter, när jag sitter på St. Pancras ringer Andreas och berättar att fina farfar Roffa också somnat in. Finns inget jag kan göra men det känns inte optimalt att vara borta tre dagar till.
Mina känslor är som avtrubbade, kan inte gråta, kan inte vara glad, flyter bara med liksom, i väntan på att omvärlden ska bestämma över nästa steg.
Jag vill ha kontrollen tillbaka!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar