tisdag 15 november 2011

Att uppskatta det man inte har

Mina små ♥ sov borta lör-sön. Tänk hur mycket man kan saknad dem! Och framför allt hur mycket detta gör för att hitta energin igen till att bara vara i mamma-rollen. Inte ens ett dygn var de borta men det räcker. Det är fantastiskt att vara ifrån någon och upptäcka hur mycket man saknar personen och hur mycket den betyder!

Ja...lika som att den där jäkla snön lär komma varje år för att man ska uppskatta sommaren. Eller är det så?! Vi har ff inga vinterdäck som kom inte än!

Jag har blivit fri från hostan. Efter många veckor. Idag vaknar jag upp med halsont och känner mig halvrisig. Är det tacken det?! Eller måste man vara lite krasslig för att uppskatta att man är frisk? Dessutom har jag mensvärk, jag sa häromdagen att det har jag i princip aaaaldrig. Är det mitt straff för att jag yttrade mig?

Motsatser behövs, det är ju tydligt!

Har vart på en liten promenad med Vilmer, vi gick och slog med en pinne på lyktstolpar. Roligt var det iaf, dock blev det kanske inte en sån där riktigt hurtig promenad, men men! Annars kommer jag härmed uppskatta alla kvällar det inte är nåt bra på tv för nu har jag intagit pysselbordet igen!!

Förresten, det finns en viss avsaknad av ett par stycken som brukar blogga - börja igen!!

4 kommentarer:

Helena sa...

Jajaja! Motsatser behövs! Hoppas att du får fler kommentarer om vad folk tycker om detta än vad jag fått på min Fb-status. För jag funderar verkligen hur folk tänker. Jonas tycker att jag är galen ;) Men du vet den där härliga vårvärmen... Vad skulle den vara om det alltid var sommar. Man skulle gå & huttra & gnälla över att det bara var 10-15grader. Eller om man var bortbjuden VARJE kväll. Tillslut skulle man LÄNGTA efter att bara få vara hemma. Eller om man åt sin favoritmaträtt varje dag - tillslut skulle man jubla över makaroner och korv.

Anki sa...

Ja jag såg ditt inlägg igår, sant! Brukar tänka på det du sa en gång att man bör fira lite oftare. T.ex alla dagar man inte är magsjuk =)

Helena sa...

Haha! Ja, förhoppningsvis blir det ju 365dagar firande då ;)

Sanna sa...

Visst är väl livet bra härligt! ;)