Ok, min mobil är borta. Jag känner mig helt handikappad. Att jobba 8h utan tfn kändes galet tomt. Konstigt för det är ju typ aldrig det låter i den. Men jag saknar att kolla klockan, "prata" med Andreas osv. A har varit snäll och spärrat den idag, har gjort en polisanmälan, kollat med PRO, kollat med fröken städerska, letat & letat. Men nä...jag hittar den inte. På nåt sätt har den smitit ur väskan i lördags, antingen på Valhalla eller under promenaden hem. Så är det....sista hoppet är att kolla om någon vänlig själ lämnat in den hos polisen. Alltså det skulle ju kännas som en självklarhet för mig....men som jag hör på andra så låter det inte som att det finns nåt stort hopp. Så äre, ska få ett nytt sim-kort så jag kommer ha kvar mitt gamla nummer, puh!!! Men sen när det kommer vet jag inte, tills vidare använd hemtfn, Andreas tfn eller så ska jag kolla facebook när jag är hemma. Rätt van att kunna göra det lite titt som tätt annars....
Det som är jobbigt är att jag hade anteckningar som jag inte fört över till datorn, anteckningar om Vilmers första månader, ja alla hans månader, datum för första leende, tand, mat, sitta...ja men ni vet. SUCK!!
Oj, va långt det blev, skulle ju bara meddela att jag inte är så tillgänglig!!
2 kommentarer:
Nä fy va trist med fånen.... Mest för att det som du säger fanns personlig information på den, det är ju sånt man blir lessen för.
Men vi får hålla tummarna för att det finns fler vänliga själar därute och att det är en sån typ som hittar din telefon och lämnar in den till herr polis.
Kramis!
Åh, så tråkigt! Hoppas att den kommer till rätta! Jag skulle oxå självklart ha lämnat in!
Skicka en kommentar