Just a city boy, born and raised in south Detroit. Took the midnight train going anywhere

-Hej jag heter Anki, jag kan ställa mig avvigt till kommersiella saker.
Mitt inre protesterar och jag får bara för mig att jag ska minsann inte göra som andra, eller i det här fallet: typiskt nåt för mamma.

Så när den där mamman hade lagt den på bordet, tänkte jag, ähh...någon gång, bara för hennes skulle kan jag väl ta och läsa den.

Jag läser och läser och läser, många böcker,blandade böcker. Ibland, ibland kommer den, boken som rör runt djupt i det inre. Jag fastnar för nästan alla böcker och de lämnar en tomhet efter sig. Men den här växte liksom fast på mig. En bok som börjar så komiskt, och jag har skrattat mig igenom den, men ändå en sån story, en sådan gripande story. En vardagsberättelse om en man som mycket väl skulle kunna vara din granne eller kollega, eller han du bara stöter på i affären....

Jag grät & grät & grät igår. En bok som får mig att tänka till en extra gång, en text som rör ens inre empatiska rum....en bok om:

En man som heter Ove

---------------------------------------------

Folk hade alltid sagt att Ove var "bitter". Men han var för fan inte bitter. Han gick väl inte runt och flinade jämt bara. Skulle man behöva bli behandlad som en kriminell bara för det.

Som det rätt ofta ter sig för en annan....