torsdag 12 september 2013

We'd never ride on horses that discourage you

Lycka är när man ser att barnet är lyckligt.
På riktigt. När lyckan kommer inifrån.
Det kanske inte håller i sig mer än en vecka eller en månad eller ett år.
Men alla behöver ett sätt att uttrycka sig. Att göra det i sång & musik är ett sätt.

Hetsen & paniken över vad de ska syssla med, vilka fritidsintressen de ska ha osv. Skönt när
man inte måste göra lika, när man kan bana sin egen väg. Undrar vart den vägen kommer sluta?

Min väg är krokig. Det är ju inte jag som kommer i första hand nu, kände det igår när alla sysslor var gjorda, man hade knappt varit hemma sen 7 på morgonen och då var klockan 20. Trodde jag kommit på vad jag vill pyssla med hemma på kvällarna men jag verkar tröttna så lätt, haha. Skärpning! Variation får duga. Och faktiskt så läser jag ju varje kväll. Just nu är det Mons Kallentoft. Jag ska sen prova en till Ajvide, spännande å se om jag vågar.

Now back to world of Battle Born.......

Inga kommentarer: