Barnkalas

Var som vanligt uppe med Vilmer vid 6. Småsega mornar men i morse sken solen och jag fick ett infall att ta en cykeltur så strax innan 7 var vi ute och cyklade han och jag! Tittade på änder i parken, var inte många vi mötte ute men Vilmer såg till att heja på varenda en! Inte många som cyklar runt och skriker "hooohooo" i tunnlar kl. 7 en söndagmorgon. Hade en mysig fm, allihopa var ute och fixade i trädgården.

Sen var det dags att göra i ordning för kalas, 7 barn skulle det bli! Sen ringde en som inte vågade komma återbud. Vi hade uppsättning för 8 stycken, så många som det var tänkt att det skulle vara från början, men vi bjöd en till. Sen rasade kalasbarnen in, och till min förvåning dök det upp två jag inte räknat med, de hade inte hört av sig. Och den ene är typ vad jag vet mjölkintolerant, kände paniken inom mig!! Men mamman sa att det var lugnt. Phjuu!

Så på Ebbas begäran började vi med att snutta flaskan, Ebba öppnade paketet från kompisen flaskan pekade på, rätt bra sätt, i stället för att allt bara slits upp och man inte vet från vem saker kommer. Dessutom hann barnen få lite koll på varandra, för i början var de rätt blyga. Lika så vid fikabordet, men efter att vi vuxna gått ut och sockret börjat röra sig i blodet så blev ljudnivån aningen högre!

Lek på studsmattan!

 Dans-stopp!

Jag hoppas verkligen att alla barn känner att de blev sedda och att de hade roligt. Ebba är iaf supernöjd med sitt första riktiga föräldrafria barnkalas med alla bästa vänner på plats, förutom en då!! Det är lycka för en 5-åring!! Roligt att se att de liksom kan umgås allihopa fast vissa av dem aldrig träffats förut. Ebba fick för sig, helt på eget bevåg, att leka en namnlek vid fika för att de skulle lära känna varandra, bra gjort!!