SITS

Ok, det har vart hit & dit och upp & ner. Ovisst och drygt, därav alla surmulna inlägg som självklart är lite argare än jag egentligen är, det är skönt att skriva av sig. Jag har vart så less på allt detta med jobb, folk har fått jobb (och tro mig jag har inte varit annat än jätteglad för deras skull, det är sant) men man blir ju avundsjuk och känner sig sämre. Men....

Skärtorsdag em och jag tar lite påskuppehåll i det dryga, nytt mail i mobilen: "Du är välkommen 16/4 till XXXXX, Sandvik IT på Sandbacka Park på uppdrag t.o.m. 31/12 osv....". Kunde inte koncentrera mig på den lilla påskkärringen som stod bredvid och var taggad. Efter ca. 40 min. ringer hon från Proffice: "Har du hunnit läst mailet? Förlåt förlåt, det var inte meningen att du skulle få det först! Tror du att du är intresserad?". Eh, skoar du?!!

Blev så galet lättad och glad så jag tappade all fattning och storgrinade, den lilla påskkärringen grinade så sminket rann, Andreas kom från jobbet och funderade hur det var fatt här hemme. "Jag tror mamma är ledsen" Nej! Jag är GLAD! Men sen har jag inte riktigt trott på det hela iaf. Förrän idag, för nu är papperna skrivna, provanställning (Proffice) 6 mån som sen blir en tillsvidareanställning om det funkar bra. Jag har aldrig i mitt drygt 30-åriga liv skrivit på något sådant. Bara det!

Sen har jag alltid haft önskemål hur jag vill ha det när jag väl får ett jobb men har varit beredd på att ta egentligen vad som helst. Det viktigaste: dagtidsjobb & i Sandviken. Japp! Till det flextider och sjukt mycket bättre lön än förra gången på Proffice. Och allt som kommer med detta, jobbarkompisar, strukturerad vardag, känsla av att vara värdefull, cykelavstånd och vi ska egentligen för första gången få två inkomster i det här hushållet samtidigt. Jag har inte börjat än men som det känns nu är livet komplett!! Jag vet att vad som helst kan hända men jag lever i detta nu och känner mig jämställd med andra människor, vilken lycka!

Är så tacksam att jag gick på den där jobbmässan i höstas, och för att Maria kom ihåg mig och hörde av sig. Och även om hon säger nej, så har jag som vanligt bästa Lisa att tacka, min alldeles egna lilla arbetsförmedling!!!