Jag kan om jag vill

Helgen har jag spenderat med mina fina små minitroll!
Igår kom jag mig äntligen för att inhandla mina årliga Million bells + lite annat. Så nu blommar det lite mer i trädgården. Ebba & jag planterade och fixade i duggregnet. Mys!

Idag var jag ut och körde jord med skottkärra i 2 timmar. Perfekt väder för det, Ebba blåste såpbubblor & lilleman sov. Sen smet jag ut en halvtimme till på em när han sov. Skulle kunna fortsatt länge om jag hade varit ensam...och kanske inte varit allt för vek.

En fågel viskade i mitt öra om Viktklubb.se och nu när jag hade pengar tänkte jag att jag kan ju prova på. Jag vet att jag är kass på att hålla olika sorters bantningsgrejer, jag kräks bara jag tänker på pulver (nä inte knark), jag kan vara taggad men ger upp. Men nu kan jag äta av allt, dricka allt, men jag har koll! Och jag kan kontrollera vad det innehåller det jag stoppar i mig...nu har det bara gått 4 dagar men jag saknar inget. Känns fint. Om jag håller i det här fram till Turkiet så kommer jag nog lära mig en hel del. Det är nog det viktiga, för jag vet att jag aldrig kommer att ha motivationen att spåra ur och bli manisk. Jag är helt enkelt inte sån och det är bra! I morrn är det vägningsdags, intressant. Skulle jag nu lyckas med nåt och komma under 65 kg. är det helt galet, för så lite har jag inte vägt på....säkert 10 år. Jag vet ju att jag aldrig kommer bli pinnsmal och tänker inte ens så, men en liten förändring kan göra gott för självförtroendet!!

Mest önskar jag dock att solen kommer tillbaka, planen är ju inte att åka likblek utomlands. Så komsi komsi.

Oh, jag kanske sa om den snälla kvinnan som räddade våran stackars lilla Gizmo från skatorna. I morse var vi uppe tidigt och åt välling i soffan så hör jag hur katten sitter och tjuter utanfördörren, skriker livrädd. Ja då är skatorna på bron och håller på jävlas med honom. Nu är det krig!! Ska låna leksakspistolerna tror jag...