Nattens hjältar!

Det var vi, natten till den 12 oktober!! Jag & Andreas är ett sjukt bra team!

Det började i lördags...var ingen höjdarkväll när A ff kände sig dålig i magen när han vaknade, ringde 1177 och de tyckte han skulle uppsöka akuten. Kvällen innan bf...inte för att det säger något men oroligt var det. Mamma var som tur var här! Han åkte in och vart borta några timmar, ringde före 21 och fick inte igång bilen. Så det var bara att köra in till Gävle och hämta honom, han var inskriven på en avdelning där han skulle vara kl. 8 morgonen efter. Kändes inte alls bra, men men..gick och lade oss som vanligt.

Vaknade vid 1 och tyckte att det kändes annorlunda, från 1.30 började sammandragningarna komma regelbundet med 5 min mellan. Var vaken för mig själv och vid 5 någon gång ringde jag förlossningen, väckte A för vi fick komma in och kolla läget. Kändes som att jag behövde det innan han skulle läggas in. Öppen 3 cm, vi fick en sal och husera i med varsin säng. Frukost, A gick och tog prover vid 8. Kände mig faktiskt livrädd för att vara ensam! Men tillbaka kom han och inget hände, fick tabletter för att kunna vila. Lunch. Kurvor. Inget speciellt, bara regelbundna värkar, dock inte så starka. A var iväg igen för att träffa läkare, ensam på förlossningen igen! Men han kom tillbaka och var utskriven, puh!!

Vid 17 bestämdes det att jag skulle få tablett för att avbryta värkarna samt insomningstablett. Så jag tog dem och drog in i drömmarnas värld. A åkte hem en sväng. Trodde att jag sovit ungefär en timme men vaknade 21.30. Kvällsfika och sen sömn igen. Vaknade 6. Sen var vi vakna och väntade...ff inge starka värkar så vi fick åka hem. Barnmorska och läkare rekommenderade oberoende av varandra att ev åka till Valbo köpis och gå där, jo tjena, precis vad man vill!! Nä vi åkte hem, ville duscha! Mamma var fortfarande med Ebba. Tog promenader, var på stan, hemma.....värkar men inte så starka, inte förrän vi 18 på kvällen. Då blev det jobbigt, efter Ullared ringde jag in igen för lite råd, så vi fick komma in för koll.

Ont hade jag på vägen in, men kurvan visade inte nå starka värkar *suck* och jag hade inte öppnat mig nåt mer, nederlag! Dock var barnmorskan på min sida och bestämde att vi skulle ta hål på hinnorna och köra igång, yes!! A hämtade väskan och vi placerades i rum nr. 4. Först gick det mesta fort och bra och det kändes som det var på gång inom kort tid...men nä, icke! Provade lustgas denna gång, ok till en början men inte riktigt min grej för jag blev så förbannad på den till slut. Uppskattar inte att ha grejer i ansiktet så där. Klar i skallen trodde jag men ändå som en ordentlig drygfylla. Så slutligen las masken åt sidan. Skulle få ryggbedövning men det hanns inte med. Hade nog viljat ha den ändå....Fick dropp för lite påpushning.

Det mesta var bara skitjobbigt och jag tror jag sa till Andreas hundra gånger att jag ville ge upp! Jag trodde på fullaste allvar ett tag att de skulle skicka hem mig igen. Jag hatade alla som hela tiden ville tvinga i mig nyponsoppa, vatten och energidryck. Att de ska komma och undersöka gör inte att humöret blir bättre....till råga på allt hade jag tillåtit en barnmorskestuderande att få vara med. Hon skulle alltså också utföra alla grejer. Jävligt trevligt att ha täta värkar och ha två stycken som skulle peta i en! Men egentligen så var det ju inte henne jag var irriterad på, hon var ett jättefint stöd och var superbra! Egentligen skulle de två gå hem kl. 6 men de stannade till närmare 7 för att förhoppningsvis få hjälpa hela tiden. Så blev det inte..men Camilla gick inte hem iaf utan ville vara med hela tiden och tillsammans med en väldigt peppande bm, Ingrid så lyckades vi till slut få ut honom kl. 7.52!! Jag vet att det kom tårar när Ebba föddes men nu grät jag av lycka och stolthet, faktiskt över att jag lyckats!! Samt åt att det helt plötsligt låg en perfekt liten krabat på mig.

Personalen var förstås underbar och förstod att det gick att skämta med mig vilket var skönt! Det är så det ska vara! MEN! Det viktigaste var ju allt Andreas gjorde...eller även inte gjorde, för han känner mig perfekt och vet hur jag funkar. Jag skulle inte ha klarat det utan honom där, vi är ett perfekt team så är det bara!!!!! Även om jag hade det jobbigt så hade även han det och jag tyckte synd om honom mest hela tiden på nåt vis, det måste vara så frustrerande att inte kunna hjälpa till!! Älskar dig, det vet du va!!

Sen skulle det petas igen, moderkaka = skräck för mig! Men det gick ju det också, inte behövde jag sys något heller. Vila och prova amma, gick faktiskt. Lillkillen & storkillen sov, själv var jag nog full av adrenalin så jag inte kunde lugna ner mig. Innan det hade vi inte kommit överens om någon namn, A nämnde Vilmer och jag tänkte på det men var rätt inne på mitt namn: Edvin. A hade Viggo som fundering, men det passade inte. Undertiden de sov kände jag bara att han var en Vilmer och påpekade det igen, och precis som med Ebbas namn kändes det bara helt rätt!

Vägning & mätning. 3944 g & 53 cm. Sen var det dags för dusch, nättrosor, finrock och fikabricka!! Lite samtal hit och dit, lapp på bebistavlan i korridoren och sen rullstol till bb!!!

Jag har alltid hört att det kan gå så snabbt och enkelt och bla bla för omföderskor och jag ställde mig nog in på det eftersom jag var så nöjd med min första förlossning. Kan inte säga att jag känner lika nu, jag vet inte om det var bedövningen den gången eller något annat för det var ju lika segt! Känner att det var en riktigt jobbig, utragen period av smärta och trötthet och uppgivna känslor från min sida. A visade för mig på nåt sätt att han kände sig uppgiven vilket var fint gjort. Kommer nog både ta med mig positivt och negativt från denna gången, men reslutatet är ju fantastiskt och jag mår fint förutom lågt blodtryck så det finns inget att klaga på!!

Nu är vi en fin familj på fyra som faktiskt mår bra och lever ett perfekt liv, kan inte önska något annat!!!